Ett team av internationella forskare, ledda av Östra Finlands universitet, har publicerat det första standardiserade exponeringsprotokollet för att testa mikroplasters och nanoplasters ekotoxicitet. Plastföroreningar är ett växande problem för både miljön och människors hälsa, men det har inte funnits några etablerade riktlinjer eller protokoll för att testa de skadliga effekterna av dessa små plastpartiklar. Aktuella studier använder ofta kommersiella sfäriska partiklar som modeller för mikro- och nanoplaster, men i verkligheten finns dessa partiklar i olika former, storlekar och sammansättningar. Dessutom är protokoll utvecklade för att testa kemikalier som löser sig eller bildar stabila dispersioner inte idealiska för att studera mikro- och nanoplaster, eftersom de inte löses upp och uppvisar dynamiskt beteende i exponeringsmediet.
Det nya exponeringsprotokollet tar hänsyn till mikro- och nanoplastens specifika egenskaper och deras beteende i exponeringssystem. Detta möjliggör produktion av mer realistiska partiklar som liknar de som finns i naturen. Protokollet beskriver också utvecklingen av exponeringssystem för att utföra kort- och långtidstoxicitetstester på organismer i mark och vatten.
Forskarna ger exempel på hur protokollet kan användas för att testa toxiciteten hos mikro- och nanoplaster på olika organismer, som havsdjur, sötvattensmusslor, daphnider och daggmaskar. Protokollet kan slutföras inom en tidsram på 24 timmar till 2 månader, beroende på det specifika testet som utförs. Den är utformad för att vara tillgänglig för studenter, akademiker, miljöriskbedömare och industrier.
