Blinkande är en vanlig, automatisk funktion i kroppen som hjälper hjärnan att visualisera stora mönster. Vi blinkar med ögonen i snabb takt, med en genomsnittlig person som blundar kort ungefär 15-20 gånger per minut när han är vaken. Denna blinkning hjälper till att ta bort damm och skräp från ögonen, förhindra inflammation och skador och smörja ögonen så att en person kan se bättre.
Forskare vid University of Rochester i delstaten New York observerade att blinkande tar upp ungefär åtta procent av tiden vi är vakna. De drog slutsatsen att blinkning måste tjäna ett evolutionärt syfte eftersom det avbryter visuell perception och påverkar hur hjärnan bearbetar information. Hjärnan måste anpassa sig till dessa avbrott i visuell input orsakad av blinkning för att säkerställa att våra ögon förblir fokuserade där de ska.
En nyligen genomförd studie publicerad i American Academy of Sciences tidskriften PNAS fann att blinkande faktiskt förbättrar, snarare än stör, bearbetningen av visuell information i hjärnan. Snabb blinkning förändrar ljusmönstren som når näthinnan, och skickar andra signaler till hjärnan än när våra ögon är öppna. Detta hjälper hjärnan att få en ”stor bild” av ett fenomen eller en tillfällighet, vilket hjälper till att upptäcka mönster som förändras långsamt.
Sammantaget är blinkande en viktig del av hjärnans perceptionsmaskineri. Det hjälper hjärnan att anpassa sig till förändrade visuella stimuli och bearbeta information effektivt. Genom att studera effekterna av att blinka på synen får forskarna en bättre förståelse för hur hjärnan bearbetar visuell information och anpassar sig till avbrott i visuell input.
