Årtionden gamla bomber som innehåller föreningen Amatol blir allt farligare på grund av ämnets ökade känslighet för stötar. Jorden är full av miljontals ton landminor, särskilt från de två världskrigen på 1900-talet. Många av dessa bomber har förblivit begravda och bortglömda i åratal, men ny forskning av ett team från universitetet i Oslo och universitetet i Stavanger i Norge har avslöjat att en kemikalie i dessa bomber gör dem mer benägna att explodera med tiden.
Kemikalien i fråga är Amatol, ett högexplosivt material som består av en blandning av TNT och ammoniumnitrat. Denna förening användes i olika typer av ammunition skapad för första och andra världskriget, såsom flygbomber, artillerigranater, sjunkna bomber och minor. Till skillnad från andra vanliga sprängämnen som TNT eller PETN, som förblir stabila över tid, verkar Amatol bli mer känslig för stötar när den åldras under vissa förhållanden.
I experiment utförda av det norska forskarteamet fann de att Amatol-sprängämnen som samlats in från slagfältet blev allt mer instabila och känsliga för stötar med tiden. Denna förändring i egenskaper tillskrivs hur Amatol interagerar med andra kemikalier i miljön, särskilt i närvaro av fukt eller metallföroreningar. Forskargruppen betonade behovet av att de som ansvarar för att göra sig av med oexploderade bomber är medvetna om den ökade känsligheten hos Amatol.
Incidenter med oexploderade bomber från andra världskriget är inte ovanliga och upptäckten av dessa bomber fortsätter att utgöra en betydande risk. Nya incidenter, som fyndet av en 500 kg tysk bomb i Plymouth, England, och en explosion på en byggarbetsplats i Tyskland 2008, visar på de potentiella farorna som är förknippade med dessa åldrade sprängämnen. Forskargruppens resultat tyder på att sådana incidenter kan bli allvarligare då Amatol-baserade bomber blir allt mer instabila över tiden.
