En nyligen genomförd studie har rapporterat iakttagelsen av två isgigantiska exoplaneter som kolliderade runt en solliknande stjärna, vilket resulterade i en ljusblossning och dammplymer. Observationerna visar ett värmeglöd och ett efterföljande dammmoln som rörde sig framför moderstjärnan, vilket gjorde att den med tiden blev skymd. Teamet av astronomer, bestående av både proffs och amatörer, bildades efter att en amatör märkte ett konstigt fenomen när han observerade stjärnans ljuskurva. Denna händelse var oväntad, eftersom stjärnans kurva för synligt ljus visade en fördubbling av ljusstyrkan i infraröda våglängder cirka tre år innan den bleknade i synligt ljus.
Matthew Kenworthy, medförfattare till studien och professor vid Leiden University, förklarar att de till en början delade stjärnans kurva för synligt ljus med andra astronomer och började observera den med ett nätverk av teleskop. Detta ledde till upptäckten att stjärnan lyste upp i infraröd mer än tusen dagar innan den bleknade i det optiska spektrumet, vilket tyder på en ovanlig händelse.
Teamet av astronomer genomförde en omfattande studie av stjärnan och undersökte förändringar i ljusstyrka under de kommande två åren. Stjärnan fick namnet ASASSN-21qj efter nätverket av teleskop som först upptäckte dess blekning i synliga våglängder. Forskarna drog slutsatsen att den mest troliga förklaringen till observationerna är att två isjätte exoplaneter kolliderade, vilket resulterade i det upptäckta infraröda skenet. Denna slutsats stöddes av data från NASA:s Neowise-uppdrag, som använder ett rymdteleskop för att söka efter asteroider och kometer.
Simon Lock, medförfattare till studien och forskare vid University of Bristol, förklarade att deras beräkningar och datormodeller tyder på att temperaturen, storleken på glödmaterialet och glödens varaktighet överensstämmer med en kollision mellan två isgiganter exoplaneter. Det expanderande skräpmolnet från kollisionen rörde sig så småningom framför stjärnan, vilket fick den att dämpas vid synliga våglängder.
I framtiden förväntas stoftmolnet spridas längs omloppsbanan för kollisionsresten, och astronomer förväntar sig att detektera en spridning av ljus från molnet med hjälp av både markbaserade teleskop och NASA:s rymdteleskop James Webb. Astronomer planerar att noggrant övervaka systemet för att observera ytterligare utveckling. Det finns en möjlighet att massan av material som omger kvarlevan kan kondensera och bilda ett följe av månar som kommer att kretsa runt den nya planeten, vilket gör den till ett fascinerande studieområde.
