Lättintjänade råvarupengar kan vara mer av en förbannelse än en välsignelse, särskilt i autokratiska regimer som använder dem för att stanna vid makten och tillgodose vissa grupper. Krig tenderar att hända oftare i länder som är starkt beroende av råvarupengar. Det finns dock undantag från denna trend, med länder som Norge, Australien, Kanada, Chile och Botswana som visar att resursrikedom kan leda till välstånd och demokrati.
Iran och Ryssland är exempel på länder där en liten elit drar nytta av den rikedom som genereras av naturresurser, medan befolkningen i allmänhet kämpar. Båda länderna är föremål för internationella sanktioner och står inför ekonomiska utmaningar trots sina resursrikedomar. Klyftan mellan eliten och resten av befolkningen i dessa länder är betydande, vilket leder till sociala och ekonomiska problem.
Resursrika länder kämpar ofta med autokratiskt ledarskap, låg ekonomisk tillväxt och ojämlikhet. Beroendet av råvaror kan hindra den ekonomiska utvecklingen och leda till konflikter, som man ser i länder som Libyen, Angola och Sudan. Starka institutioner, en fungerande demokrati och ansvarsfulla investeringar av resursinkomster är nyckelfaktorer som kan hjälpa länder att undkomma resursförbannelsen och uppnå ett brett välstånd.
För att göra undantagen till regeln måste länder som Ryssland och Iran ta itu med frågor som rör politiska institutioner, korruption och avledning av resursinkomster mot långsiktigt välstånd. Det civila samhället spelar en avgörande roll när det gäller att kräva öppenhet och ansvarsskyldighet från politiska ledare. Genom att investera i diversifiering av ekonomin och se till att resursinkomster kommer hela befolkningen till del, kan länder undkomma resursförbannelsen och bygga en mer stabil och välmående framtid.
