För första gången har genetiker framgångsrikt isolerat och avkodat RNA-molekyler från en varelse som länge varit utdöd. Denna banbrytande upptäckt gjordes av forskare vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm, som analyserade genetiskt material från ett 130 år gammalt tasmansk tigerexemplar. RNA-molekylerna gav värdefulla insikter om hur det här utdöda djurets gener fungerar och kastade ljus över dess biologi och evolutionära historia.
Huvudförfattaren Emilio Mármol Sánchez, beräkningsbiolog vid Center for Paleogenetics and SciLifeLab i Sverige, betonar betydelsen av detta fynd. Han förklarar att RNA-analys tillåter forskare att fördjupa sig i cell- och vävnadsbiologin hos sedan länge utdöda arter som tylacin. Genom att undersöka det bevarade genetiska materialet kan forskare få en bättre förståelse för hur dessa djur fungerade innan de dog ut.
Studien utmanar också tidigare antaganden om vad som kan hämtas från antika museiexemplar och prover. Andrew Pask, som leder projektet dedikerat till att återuppliva den tasmanska tigerarten, påpekar att man tidigare trodde att endast DNA kunde överleva i gamla exemplar. Denna forskning visar dock att RNA också kan extraheras från bevarad vävnad, vilket utökar möjligheterna för genetisk analys i utdöda arter.
Medan forntida DNA redan har gett värdefulla insikter i det förflutna, som varar i mer än en miljon år under rätt förhållanden, är RNA-analys en relativt ny gräns inom paleogenetiken. Under 2019 sekvenserade forskare framgångsrikt RNA från huden på en 14 300 år gammal varg som hittades bevarad i permafrost. Denna nyligen genomförda studie markerar dock första gången som RNA har erhållits från ett djur som nu är utrotat. Denna upptäckt öppnar nya vägar för att studera forntida genetiskt material och fördjupa vår förståelse av livets historia på jorden.
