Dr Christopher Lucas, en akutmottagningsläkare vid Upstate University Hospital i Syracuse, NY, var upptagen med att ta hand om barn med psykiska problem som inte hade någon annanstans att ta vägen. Det var en hektisk dag i september, med åtta barn som sökte hjälp för olika psykiska problem. En 17-årig flicka hade försökt begå självmord genom att överdosera ibuprofen, vilket markerade hennes fjärde besök på akutmottagningen av mentala skäl på bara två år. I ett annat rum hade en 14-årig tjej börjat skära sig efter att ha blivit mobbad över sociala medier.
Dr. Lucas flyttade från rum till rum och såg till att varje barn fick den vård de behövde. Det var tydligt att sjukhuset var en kritisk livlina för dessa barn, som kanske inte hade tillgång till andra mentala resurser. De barn och tonåringar som sökte hjälp på akutmottagningen stod inför allvarliga utmaningar, och den medicinska personalen var engagerad i att ge dem det stöd och den vård de behövde. Men det var också uppenbart att det fanns ett stort behov av psykisk vård för unga och akutmottagningen var ofta den första plats man vände sig till för att få hjälp.
Barnens berättelser var bara några exempel på den psykiska ohälsa som unga människor i samhället ställs inför. Dr. Lucas och hans kollegor var hängivna att ge stöd till dessa barn, men de insåg också behovet av större tillgång till psykiska resurser för ungdomar. Det var en påminnelse om vikten av att investera i mentalvårdstjänster för unga och den avgörande roll som sjukhusen spelar för att ge vård till behövande.
