Dr Rafael Luque från University of Chicago, som ledde forskningen, beskriver det hittade systemet som det ”perfekta solsystemet”. Dr Marina Lafarga-Magro, från University of Warwick i England, sa: ”Det här är verkligen spännande, vi ser något som ingen har sett tidigare.”
Vårt eget solsystem bildades genom en mycket ”destruktiv och våldsam” process. Medan planeterna bildades kolliderade några av dem med varandra och ändrade sina banor, och därför bildades, förutom jätteplaneter som Jupiter och Saturnus, mindre planeter som jorden i vårt system.
Bildningsprocessen för HD110067-systemet var nästan ”helt annorlunda” från vårt. Planeterna i detta system är alla ungefär lika stora, och till skillnad från planeternas frånkopplade banor i vårt solsystem rör sig dessa planeter i synkronisering. Planeten närmast HD110067 kretsar runt stjärnan 3 gånger, nästa planet kretsar 2 gånger och nästa kretsar en enda gång. Från och med den 4:e planeten roterar planeterna med varandra med en relativ omloppshastighet i förhållandet 4:3. Denna komplexa rörelse är så exakt och ordnad i sig att forskarna tilldelade en ton och rytm till varje planet, och förvandlade denna rörelse till ett musikstycke, ungefär som en jukebox skulle göra.
Under de senaste 30 åren har astronomer upptäckt tusentals solsystem, men inget erbjuder så gynnsamma förutsättningar för att studera planeternas bildande. Den ljusa stjärnan i mitten av systemet gör det också lättare att söka efter spår av liv i planeternas atmosfärer.
Var och en av de 6 planeterna i systemet kallas ”lilla Neptunus”. Neptunus är ungefär 4 gånger så stor som jorden. Alla planeter i det nyupptäckta systemet är ungefär 2-3 gånger så stora som jorden.
Nyligen gjordes ytterligare en upptäckt som gav stor spänning i den vetenskapliga världen. Spår av gaser som liknar dem som skapas av levande varelser på jorden hittades i atmosfären på planeten K2-18b, i ett annat system, som också är nära Neptunus i storlek. Astronomer kallar dessa signaturer för ”biosignaturer”.
Dessa Neptunusliknande planeter uppskattas vara den vanligaste typen av planeter i vår galax. Ändå vet astronomer väldigt lite om dessa planeter. Det är okänt om de är sammansatta av stenar, gas eller vatten, och ännu viktigare, om de har livsvillkor.
Enligt Dr. Luque är att lära sig dessa detaljer en av de mest utmanande frågorna i astronomivärlden just nu, och därför kan HD110067-systemet vara ett utmärkt tillfälle att hitta svar på dessa frågor. Dr Luque hoppas att vi kommer att ha svar om mindre än 10 år. Om forskargruppen finner att sådana planeter skapar förutsättningar för liv kommer det att innebära att vi är närmare att hitta spår av utomjordiskt liv.
Den senaste upptäckten gjordes med hjälp av NASA:s satelliter TESS och Cheops.
