Den sista sammandrabbningen om minimilönen äger rum i kammaren på sen eftermiddag. En tillkännagiven sammandrabbning, utan överraskningar, om inte den natursköna effekten av att Giuseppe Conte river upp texten i lagförslaget i kammaren som nu med en omröstning av enbart mitten-högern i kommissionen förvandlats till en delegation till regeringen angående arbetsskadeersättning och kollektiva förhandlingar samt kontroll- och informationsförfaranden. Är det, till minimilönen, gör ingen hänvisning. Sedan är det Elly Schlein som ska hämta sin signatur: ”Du sticker de utnyttjade i ryggen, utan att ens våga se dem i ögonen medan du begraver minimilönen. Inte i mitt namn”, skanderar demledaren i en upphettad kammare.
Gradvis drar alla undertecknare av det ursprungliga enhetslagarförslaget (där endast Matteo Renzi inte deltog) tillbaka sina underskrifter. Kort dessförinnan hade kammaren, med regeringens yttrande mot ändringsförslaget, förkastat oppositionens ändringsförslag som syftade till att återställa texten om minimilönen på 9 euro brutto i timmen. Det sista försöket, men utan något hopp givet majoritetens siffror, att ”tvinga” regeringen och centerhögern att uttryckligen och offentligt säga nej till minimilönen.
För det är detta som den enade oppositionen anklagar premiärminister Giorgia Meloni för: ”Att inte ha haft modet att rösta emot vårt lagförslag”. En ”flykt” genomförd genom en ”pirathandling”, hävdar han Nicola Fratoianni, vilket gör majoriteten upprörd. Schlein är mycket hård i kammaren: ”Ni har rösterna att regera, men att styra betyder inte att förödmjuka oppositionens privilegium att lägga fram förslag, diskutera dem och rösta om dem. Detta, låt mig vara tydlig, är inte en rättighet som du fritt kan förfoga över som du vill, grundlagen ger dig inte behörighet till maktmissbruk mot minoriteter”.
Och återigen: ”Regeringen har valt att ta från riksdagen rätten att diskutera och rösta om minimilönen. Det här är idén du har om demokrati, det är en aptitretare för den starka premiärministern: stark med de svaga och svaga med de starka. Alla befogenheter som är koncentrerade i händerna på regeringschefen, och medborgarna har bara skyldigheten att hylla ledaren vart femte år, om allt går som det ska. Men demokrati är något annat. Giorgia Meloni hade inte ens modet att få dig att rösta emot vårt förslag, hon föredrog att hitta ett tillflyktsort för att kväva debatten i denna kammare.”
För ledaren för det demokratiska partiet har Meloni och majoriteten ”definitivt valt vilken sida de ska stå på, vem de ska representera, vilka intressen de ska försvara. Det var meningen att det skulle vara en regering på italienarnas sida, du är bara på exploatörernas sida, och du har gett en smäll till de utnyttjade. Skam”. M5s ledare berättade verkligen inte heller för regeringen vem, enligt honom, ”äntligen har kastat bort masken” genom att säga ”nej till minimilönen”. ”Majoriteten har vänt ryggen åt 3,6 miljoner arbetare. Med samma arrogans som du stoppar ett tåg för att släppa en minister har du stoppat alla dessa underbetalda arbetares hopp. Du borde skämmas.” Men ”du kommer inte att utföra denna förrädiska gest i mitt namn och i M5:arnas namn”.
Slutligen garanterar Conte: ”Kampen om minimilönen har bara avtagit, vi kommer att vinna den eftersom landet är med oss”. Till och med Italia viva, som aldrig har delat förslaget om minimilön, slår ut mot majoriteten och regeringen: ”Det har aldrig hänt att ett oppositionsförslag inte ändrades utan avbröts och ersattes med en delegation av motsatt tecken”, börjar Luigi Marattin. ”Sanningen är att du inte vill att tidningsrubriken säger att du röstade emot minimilönen. Du har insett att det är en slogan som fungerar även i din väljarkår. Det regeringen skrev idag är en dålig sida mot oppositionen”, kommenterar Renzian-parlamentarikern.
Och Carlo Calenda, fysiskt frånvarande eftersom han är senator, tilltalar premiärministern via sociala medier: ”Jag gör en politisk och personlig vädjan till Giorgia Meloni att ompröva detta val”. Och medan klimatet i halvcykeln hettar till, med Maurizio Lupi och Tommaso Foti som försvarar majoritetens val som förklarar att ingenting hindrar modifieringen av ett förslag från oppositionen och dagens president Giorgio Mulè försäkrar att Montecitorio-förordningen har varit fullt respekterad, samma enhet av oppositionsstyrkorna som hade fått dem att underteckna enhetstexten om minimilönen.
En ovanlig kompakthet som också producerar en del enhetliga ändringsförslag, som alla är avsedda att förkastas av center-högern. Omröstningen om åtgärden, som kommer att sätta stopp för den minimilön som Pd, M5s, Action, More Europe och Left and Green Alliance önskar, väntas i morgon. Därefter är många i oppositionen redo att satsa på att delegationen aldrig kommer att se dagens ljus. I morgon, när kammaren röstar, planerar oppositionen att avsluta striden med en sista akt: att sätta upp några skyltar i kammaren där ”skam” ska skrivas.
