Att hjälpa EU att sträva efter ekonomisk konkurrenskraft – POLITICO

Det pågår för närvarande mycket diskussion i de politiska kretsarna i Bryssel om recepten för ekonomisk konkurrenskraft. Dessa diskussioner drivs av motsatta ideologiska åsikter: den etablerade liberala åsikten och den interventionistiska åsikten. Den liberala uppfattningen ser frihandel och konkurrenspolitik som väsentliga för konkurrenskraften, samtidigt som man erkänner att ekonomisk säkerhet kan kräva mer offentliga ingripanden. Samtidigt anser den interventionistiska uppfattningen att den etablerade modellen måste övervinnas för att möta utmaningarna med geoekonomisk och industriell konkurrens. Detta innebär statlig kontroll av strategiska industrisektorer och användning av handelspolitiska instrument för att skydda Europas marknad.

Denna nya debatt är mer komplicerad och splittrande än tidigare diskussioner om konkurrenskraft. Konkurrenskraft måste nu förenas med utmaningarna i dagens värld, inklusive ekonomisk säkerhet, avkarbonisering, krympande finanspolitiskt utrymme och ekonomisk nationalism i Kina och USA För att Europa ska kunna navigera i dessa utmaningar har några nyckelprinciper föreslagits för att vägleda utvecklingen av en effektiv agenda för ekonomisk konkurrenskraft.

Den första principen är att Europeiska unionens största tillgång, den inre marknaden, måste utnyttjas. En välfungerande, globalt sammankopplad EU-marknad behövs för att uppnå den skala som krävs för global konkurrenskraft inom framtida nyckelteknologier. Fragmenterade nationella åtgärder kommer inte att leda till den nödvändiga nivån av privata investeringar för att Europa ska vara konkurrenskraftigt inom teknik som batterier och elfordon.