Taha Akyol, en beslutsskribent, lyfter fram Mehmet Simsek, finans- och finansministerns ansträngningar för att locka investerare till Turkiet. Simsek har inte bara träffat arabländer utan också med västerländska kapitalkretsar och institutioner, såsom finansmän i New York, London och Paris, i ett försök att övertala kapitalister att investera i Turkiet. Trots att president Erdogan anklagar portföljförvaltare för att vara ”ockrare” tyder nyhetsrapporter på att investerare har funnit Simseks tal vara ”rationella”.
Simsek har nyligen betonat vikten av omfattande strukturreformer för att stödja implementeringar i penning- och finanspolitiken under den kommande perioden. Akyol påpekar att dessa reformer är avgörande för att locka till sig investeringar. Medan arabiskt kapital kan komma med politiska beslut och förväntningar, söker västerländskt kapital långsiktigt förtroende och rationalitet. Internationella valutafonden (IMF) kan godkänna Turkiets nuvarande politik, men det finns en oro för potentiella förändringar i framtiden.
Akyol utforskar sedan begreppet strukturreformer, med hänvisning till institutionaliseringen av konsekvent politik, inklusive rättsväsendets oberoende, opartiskhet och kvalitet. Han ifrågasätter om regeringen skulle ge upp sin dominans i HSK (det rättsliga styrande organet) eller tolerera centralbankens oberoende, som anses vara ortodox inom ekonomi. En annan aspekt av strukturreformen är att göra lagen om offentlig upphandling öppen och konkurrenskraftig på universella standarder, vilket säkerställer att anbud tilldelas baserat på meriter snarare än personliga kopplingar. Akyol ifrågasätter om regeringen och hyresintjänande delar av samhället skulle acceptera dessa förändringar.
Dessa uppgifter som Simsek står inför är utmanande, men Akyol uttrycker hopp om att de kommer att genomföras. Omskrivningen har organiserat innehållet i stycken för att förbättra läsbarheten och tydligheten.
